Gnäggande väckarklocka?!
Det kan dimpa ner mycket i brevlådan. Räkningar, inbjudningskort, tidningar och reklam. Det sistnämnda samlas alltid på en stol i köket, efter det att vi gått igenom högarna. Idag kom det reklam från Pollux. Tidningen för alla hästintresserade.
Jag är rädd för hästar. Det finns en historia bakom, varför jag är det, men det tar jag någon annan dag. När vi öppnade kuvertet från Pollux trillade det ut små broschyrer, ett radergummi med en häst på, en plansch och en skraplott. Radergrummit norpade Emilia och planschen tog Matilda. Skraplotten "Hästskoskrap" skrapade dom ihop.
"Skrapa fram tre matchande hästskor och lägg kortet i svarskuvertet - så får du den gnäggande väckarklockan utan extra kostnad!"
Jag hummade och iakttog dem - mina förväntansfulla flickor.
Ja, mamma! Vi vann! Vi vann!
"Så klart ni gjorde, det är meningen. Rena rama lurendrejeriet" sade jag och startade igång kaffebryggaren.
"Vad är lurendrejeri?" frågade Emilia.
"Det är att alla lotter i ett sådant utskick är fusk. Det finns alltid tre av samma sort bara för att locka med fler till att gå med i deras klubb", jag pausar, "Och förrästen, vem vill ha en gnäggande väckarklocka?"
Så klart de blev besvikna. Men allvarligt - ingen av oss är hästintresserade, ingen av oss behöver väckas av ytterligare en klocka och definitivt inte av en gnäggande sådan. Skrattretande!
