@LIN@

Dagen med stort U kom igår, U som i Ullared:) Egentligen har det inte attraherat mig så mycket att åka dit.
Jag gillar inte trängsel (förutom på dansgolvet) men jag gillar att fynda, dock inte så pass att jag velat åka till Ullared. Men igår var det alltså dags. 
Jag och min mamma lämnade Växjö ca 08.45. Det var riktigt härligt att få prata ostört under de 2 tim det tog för oss att komma fram. Jag är ju ganska bekväm av mig som en del vet, så jag ville inte parkera långt ifrån utan körde så nära ingången jag kunde. Är det något som jag brukar ha tur med så är det parkeringsplatser och även denna gång. Ett äldre par överlämnade sin ruta till oss och även sin vagn.




Vi gick faktiskt inte in direkt eftersom vi båda var ganska trötta efter bilresan så vi spanade in skor på Sko Boo istället. Och där - TA DAAAA - stod ett par supersnygga stövletter i rött som jag bara var tvungen att köpa.
Vi bestämde oss för att gå vidare till ett köpcentra vi sett på andra sidan parkeringen. Där hade bl a Scorett sin outlet och... 

   ....ja, lite kittlande intressant men - nepp, gick aldrig in där!

Gick istället in å MQ, Rabalder och en del prylaffärer. Under tiden blev vi hungriga så vi bestämde oss för att äta på Kinarestaurangen de hade på våning 2. Eftersom vi hade en vagn med oss fick vi ta hissen. Det var en handikapps anpassad hiss som man fick hålla in UPP-knappen på om hissen skulle röra sig uppåt. Åsså började den röra sig, åsså börajde den låta - nåt fruktansvärt lät den! Gnissel och knak. Ni skulle sett min mammas förskräckta min. Och min blev lika förskräckt då hissen kommit upp så pass att man såg golvet på våning 2. Ett varulager under renovering såg det ut som. OCH!



Vi blev "RÄDDADE" av denne man som hört oväsendet. Mamma och jag fnittrade tacksamt hytsteriskt då vi  lämnade den otäcka hissen.
Vi åt en riktigt god lunch, kan varmt rekommendera den restaurangen, och sedan var det dax för självaste Gekås. Vi hade ett problem dock. Vi var tvugna att ta oss ner med vagnen på något sätt. Att ta hissen ner var uteslutet så det fick bli rulltrappan. Det hade funkat jättebra om vi inte skrattat så mycket och om jag inte hade varit så kissig.
Nåväl.

Redan hemma i Växjö, redan kvällen innan, hade jag bestämt mig för att jag ville träffa Morgan "in real". Och hade han inte stått där han stått, bara 6 meter in i affären framför mig, hade jag letat upp honom. Och vad gör jag? Utbrister: Men Morgan - där är du ju! Så går jag fram till honom och frågar dumt nog efter vägen till leksakerna (precis bredvid fanns en karta över Gekås och dess avdelningar). Han höjer ögonbrynen och ser frågande på mig.
Lite svårt att bortförklara det så jag säger med rodnande kinder och en aning gäll röst om jag fick ta ett kort på honom och mig. Och det fick jag.



Nej, det duger inte! Du tittar inte och så måste du hålla om mig också, sade jag och lyfte hans arm och lade den om min midja.



Tack för bilden - där satt den!

Jag tyckte Morgan hanterade min framfusighet väldigt bra. Han var ödmjuk, öppen och glad. Vi pratade en liten stund och han berättade lite om hur mycket han blivit både filmad och intervjuad den senaste tiden. Han hade kul humor:) Sedan var det då dags för själva shoppandet. Och HERREGUD vad vi shoppade loss.

   Och ingenting vi handlade var "onödigt"....eller? Jag gillade att det fanns gott om personal att fråga om man behövde hjälp. Jag gillade klädlinbanan som förde de provade kläderna ner till källaren för att sedan plockas upp till butiken igen. Jag gillade även toaletterna, de var fräscha. Jag brukar annars ha väldigt svårt för att gå på allmänna toaletter. Något jag verkligen gillade var:



Fikat i det Röda cafét som bara kostade 20 kr för två koppar kaffe och två mazariner! I cafét satt vi en bra stund och pustade ut inför slutspurten på Gekås. Precis innan denna bilden togs hade vi haft ett rejält skrattanfall. 
Mamma hade fällt en sån härlig kommentar att jag skrattat högt rakt ut. Folk vände sig om och tittade på oss och jag försökte verkligen behärska mig men så fort jag tittade på henne brast det igen. Äpplet faller inte långt från trädet sägs det så...om ni vet hurdan jag brukar vara så kan jag nu tala om vem jag fått det ifrån...hahahha....

 

På denna bilden ser ni Camilla. Säkert Gekås coolaste kassörska:) Jag vill ge henne en stor eloge för att hon fick oss stirriga kvinnor att lugna ner oss och systematiskt beta av våra högar av allt möjligt som rullade förbi henne på bandet. Hon sa till och med åt andra att gå till någon annan kassa för att vi skulle kunna få packa ner våra saker i kassarna i lugn och ro. Det är service det! Camilla, om du läser detta så måste jag säga att du förgyllde våra sista minuter inne på Gekås! (visa detta för chefen och förhandla om lönen;))

Bara nerpackningen startade igång nya skrattanfall. Det blev många kassar.

När vi då äntligen kom ut i den friska luften igen var klockan 19.20.




Vi hade 2 timmars bilfärd att INTE se fram emot framför oss så vi bestämde oss för att äta något för att fylla på energin.




När vi satt där och åt och gick igenom hela dagens upplevelser, alla goa skratt och fynd ville jag kasta mig över bordet och bara krama henne. Hon är MIN MAMMA och hon är...så FIIIIN! Jag älskar att umgås med henne (ok, ibland är hon lite tjatig som alla mammor - jag är numera en själv...). Det är underbart att ha en sådan relation till sina föräldrar som jag och min bror har till våra. Och att få en heldag som igår med henne var super! 

Tack mamo, tack Morgan, tack Camilla men framför allt tack Alina för att du körde oss välbehållna tillbaka till Växjö trots slingringa vägar i mörker och dum långtradare som fesade framför oss över mer än halva vägen.