@LIN@

Jag har alltid haft problem med tänder ända sedan jag var barn.

Det började med att mina hörntänder växte ut över den befintliga tandraden. Och visst, det kunde väl anses som lite ironiskt kul - eftersom jag föddes i Draculas land...hihi….

För att få en vacker framtida tandrad så blev RÄLS det enda alternativet. I cirka två års tid tampades jag med allt vad en tandställning innebar. Åtdragning av ställningen en gång i månaden som medförde ofrivillig bantning i cirka tre dagar efteråt. Gummiband som ideligen gick av (många gånger för att jag envisades med att spela boinkmusik med dem) och såren på insidan av läpparna och kinderna.

Därefter så började visdomstandsperioden.  Så klart trilskades alla fyra med mig och de blev så småningom utdragna en efter en.

Moahahahaaaaaa - Om jag ställer mig framför spegeln och ler brett kan jag liksom inte se mig själv med åtta tänder till i min mun. Huga!

Tandläkarna jag haft genom åren har alla varit rörande överens om att jag har bra tänder – yea right!  - säg det till den döve – varför har jag då alltid haft såna bekymmer!? Det är saliven det är fel på – hör och häpna!  Tandsten får inte heller glömmas.

Så kom dagen för ett år sedan – då jag fick domen gällande en av mina kindtänder. Tandläkaren gav mig två alternativ:

1.       Dra ut den

2.       Rotfylla den

Med tanke på att jag saknar åtta tänder så kändes det inte helt ok att dra ut ännu en. Så jag valde rotfyllning efter ett par veckors vånda. Riktig vånda eftersom jag har TANDLÄKARSKRÄCKEN arne!

Med facit i hand skulle jag dragit ut tanden. Rotfyllningen har inte gett mig annat än besvär! Det gör ont i tandköttet runtom, jag får dålig andedräkt eftersom det fastnar mat i en tandficka och skräcken för att åter lägga mig i tandläkarstolen med gapande mun skulle faktiskt kunna få mig att SPRINGA Tour de France med cykeln på ryggen! – bara för att slippa.

Så jag lyfter luren och slår numret till tandläkaren i detta nu…. För jag fixar inte att ha det så här längre. Nåt måste göras….buhuhuuuuu…