@LIN@

När jag står framför dig och du ler mot mig
Är det då för att du måste
eller för att du verkligen känner?

När jag talar till dig men du inte hör mig
Är det då för att du borde
eller för att vi är så kallade "vänner"?

När jag ber dig att vara ärlig mot mig
Får jag då höra sanningen
eller får jag bara svar på en dömd fråga?

När jag går ifrån dig och du fortfarande ler mot mig
är det då lättnad du känner
för att du inte hade svarets förmåga?

Det gör ont, man blir besviken
Var finns empatin? Var finns ömheten
för det man säger eller gör?
Vart tar vänskapen vägen då respekten dör?