@LIN@

Idag har jag ofrivilligt knäckt klädkoden på jobbet.

I vår policy på jobbet står det i klartext: ".....följande passar exempelvis inte på arbetsplatsen: trasiga eller djupt urringade kläder, strand..." 
O M G!
Jag brukar redan kvällen innan (vilket inte är så ofta dock) lägga fram kläder som jag ska ha på mig dagen efter på jobbet.  Det är så oerhört skönt att ha gjort det, med tanke på att jag snoozar mig igenom ca 30 min varje morgon så...
Anyway -
Väl på jobbet blev det en fullsmockad dag. Min kollega var sjuk så det blev mail-, communicator- och livefrågor att svara på, möten och dessemellan fika. När jag sedan går på lunch så tittar jag nedåt.
Och får chocken! Vilken urringning!!!
Personen jag skulle luncha med tyckte inte alls att det störde - tro jag det - han var av motsatt kön. Jag knyter min bolero över urringningen och rodnar så det börjar stickas i armhålorna! Urringningen hade nämligen töjt ut sig sedan morgontitten i spegeln. Visst är jag glad över att BHn jag köpt av Susanne Arnesson på Naturliga rum www.naturligarum.se ger mig en fin byst och faktiskt en klyfta men JAG har aldrig någonsin varit bekväm med att visa vad jag har. Eller....inte har....
Jag minns tillbaka:
Jag står i duschen med mina döttrar. Min äldsta dotter, Emilia, tittar på mina bröst och frågar:
"Mamma, jag är ju flicka"
"Ja, det är du"
"När jag blir stor, får jag också bröst då?"
"Ja, älskling, det kommer du att få"
Så tittar hon länge på mina bröst och kisar sedan upp och ser mig i ögonen.
"Men mamma, då vill jag inte ha så långa som dina"

Barn är hemskt ärliga ibland.

Detta var en parantes. Det slutade i alla fall med att jag hade långkofta på mig resten av dagen på jobbet, knäppt upp till halsen.
På bilderna här nedan ser man inte så mycket men tro mig - det var det - urringning alltså.

 Emilia är paparazzi ut i fingerspetsarna...