Dagen efter...

...är alltid dagen efter. Det blev sent i säng och tidigt upp. Förr, innan man hade barn kunde man ligga hur länge som helst. Gärna till efter 12. Jag minns hur arg jag kunde bli på mina vänner när de ringde innan 12 en lör/sön. Nu blir jag bara glad om de hör av sig innan den tiden för då vet jag att jag inte är ensam om att ha behövt gå upp så tidigt.
Anyway, vilken härlig kräftskiva det blev. "Styrgruppen" hade gjort det så fint! Och det tackar vi för:)
Här följer en del bilder...

Men innan dess så måste jag bara få berätta om mitt ansikte. Jag var ju som sagt på NUNA igår på ansiktsbehandling. Jag fick prova på något nytt, som en liten bonus, som de ännu inte börjat använda sig av i sitt utbud av behandlingar.
Hon började med att fråga om jag hade problem med klaustrofobi. Inte vad jag vet sa jag. Vad bra då, för denna masken läggs även över ögon och mun, sade hon och lade först på en tjock kräm i hela ansiktet. Därefter lade hon över en gasbinda och lyfte den lite vid näsan så jag kunde andas och på den i sin tur lade hon på själva SUPERDUNDERmasken.
Fick jag någon klaustrofobi? Tro fan! att jag fick det! Det var hur läbbigt som helst. Men...vill man vara fin ska man defenitivt lida pin så jag härdade. Mitt i allt ringer telefonen. Jag försöker trycka av min hemska ringsignal men hör personen i fråga säga hallå, hallå Alina? Jag kan ju inte öppna munnen eftersom jag har lager på lager av välgörande dunder så jag försöker buktala. Ett gutturalt läte och grymtande var det enda jag fick fram. Lyckades stänga av telefonen. Såg sceenen framför mig och började istället skratta. Försökte kväva skrattet eftersom masken krackelerade. Hmmm:ade högt, högre, högst och så äntligen kom hon tillbaka och tog snabbt av masken.
Ärligt talat - jag kände mig så fin i hyn! Jag överdriver inte heller när jag säger att hela huden stramats åt och en del rynkor faktiskt slätats ut. Och idag! Idag....JAG VILL HA SÅN HÄR HY HELA TIDEN!!! Visserligen har jag prickar i ansiktet efter marodörportömningen men woaooo, vilken lyster! Kanske för att jag såg mig själv i spegeln samtidigt som solen sken in i badrumsspegeln? Hahhaa...nej, nån gång ibland är det absolut värt att utsätta sig för pin.
Nu en del bilder....





Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0