@LIN@

Filmen är slut nu och jag sitter här och stortjuter. Snörvlar rätt högt, försöker kväva det under filten men...åhhh....
Kärlek är så vackert, kärlek kan vara så svårt. Det kan vara glödande rött precis som himlen var vid skymningen ikväll eller becksvart som natten är just nu.
Kärlek kan lyfta dig, få dig att sväva, få dig att känna dig speciell, få dig att känna dig som den enda på jorden som är älskad på just det där speciella sättet.

Jag minns mig själv för ca 12 år sedan, på bryggan ute vid stugan. Det började skymma och jag satt där och tittade ut över det blanka och stilla vattnet. Jag var ensam och jag grät. Jag minns att jag störde mig på myggorna som till och med dom kom i par. Till och med dom hade någon men inte JAG. Så jag smockade till en...så den blev själv...

Jag minns min mormors ord: Men Alinos (smeknamn uttalat på rumänska), det finns alltid ett lock till varje gryta. Och jag minns mitt svar: Men mormor, tänk om locket till just min gryta kommit bort? Eller...blivit skevt...eller...värst av allt...hittat en likadan gryta som den passar bättre till?
Min mormors svar på det: Dumheter, du är en unik gryta och till det krävs ett lock. Så är det bara. Det du har inom dig kokar bara över om du inte har rätt lock. Den finns där ute på puben så gå ut och dansa med dig.
Hahhah...hon var underbar. Fick mig alltid att skratta, fick mig alltid att må så bra. Åh, jag saknar henne så. Det var också en speciell kärlek, kärleken till min mormor.

Filmen var så tänkvärd, den bjöd på sköna vyer över Irland (ett land jag defenitivt tänker besöka någon mer gång), den beskrev kärleken på ett sådant vackert sätt. Ja, visst var storyn ledsam men budskapet var väldigt mycket - LEV I NUET. Hindra inte kärleken utan fånga den, se den, bevara den, lev den, njut den. Och framför allt. Man lever bara en gång. Nattit alla ni där ute:)