@LIN@

...till att inte skratta när en olycka inträffar eller när någon slår sig. 

Ärligt!
Jag har försökt - tro mig - och jag försöker. Jag biter mig i kinden, jag nyper mig själv men...usch...Alina då!

Idag hände en liten parkeringsincident.
Det såg så jäkla kul ut! Personens bil (som parkerades bredvid min) hoppade lixom in i själva träräcket framför bilen. Stolpar flög och flis yrde. Jag stängde av motorn och vågade knappt titta in i bilen bredvid. Rädd för att jag skulle börja skratta.
Så jag gjorde det jag skrivit ovan. Jag bet mig själv och nöp mig själv.
Men när jag gick ut sedan och stod brevid personen och vi kikade på skadorna så....brast allt och jag börja gapflabba!

"Förlåt! Det är verkligen inget att skratta åt! - men shit, fattar du hur kul det såg ut, du skulle själv skrattat" sa jag, precis som om det skulle släta över mitt beteende. Och tror ni jag frågade om personen skadat sig eller nåt?
Nej, det gjorde jag långt senare.

Så...Snälla PERSON, du vet vem du är. Om du läser detta...var inte arg på mig. Det är en dumt nervöst beteende som jag försökt arbeta bort ända sen jag var barn.
Om det ger dig någon tröst så kan mina föräldrar och bror intyga.....
Skönt att du inte skadade dig i alla fall...men biiiiiiiiilen....hahahha...skuttet frammåt....hahahha....förlååååååt....