@LIN@

Och så är det bara:)

Jag kan bli så otroligt lessen på folk som inte kan acceptera olikheter hos andra.
Varför finns rädslan och skygglapparna på hos så många människor? 
Eller - varför försöker folk ibland vara något annat de egentligen inte är? Spela tuffa, vara extra roliga, följa modet fast de egentligen inte passar i just DET som är inne för närvarande?

Skulle jag vara sån så skulle jag sova hela tiden!
Jag skulle bli så trött av all den energin det skulle kräva av mig.
Nähä - så här är det,
Man har en kropp, man har en själ, och det ska man vårda väl (hahah...rimmade!)
Det jag menar är: 
Du behöver inte ha en ocean fylld av människor som "älskar" dig, för det gör dom inte, så är det bara. Men de som VERKLIGEN ÄLSKAR DIG betyder allt och då räcker det med ett fåtal. Eller...till och med bara EN!
Tillsammans med den eller dom personerna växer man, man utvecklas och man får en fin SJÄL själv. Det är inte för intet det finns ett ord som heter HARMONI.

Jag har arbetat mig fram till att känna så.
Jag var en sådan person förut - jag ville bli ÄLSKAD av alla! Var det någon som såg snett på mig så gjorde jag allt för att vinna den personen. Det funkade i ett par år - tills jag trillade dit rejält - min kropp/själ sa ifrån.
En resa som heter DUGA startade. Ångest, panik - terapi i hela 3 år.
Och den resan hade jag aldrig klarat av utan dem som verkligen älskade MIG för den jag är. De som verkligen brydde sig! Nu menar inte jag att DU ska gå i terapi för att hitta dig själv, för att hamna i balans...det jag menar är att du DUGER!!! Förbannat!
Du DUGER PRECIS SOM DU ÄR!!!!
Och du behöver inte vara ÄLSKAD av ALLA!!!

Kram på dig!