Stalker på ICA
Igårkväll åkte jag till ICA Norremark med en lång inköpslista. Jag började bland frukt och grönt för det är där affären börjar. En man går hastigt förbi mig och placerar sig framför tomaterna så inte jag kan komma åt dom. Jag flyttar lite disktret på hans vagn och lutar mig fram för att komma åt just DEN tomaten som jag hade siktat in mig på.
Det blev lite rullande av tomater och vi fick båda hjälpas åt att plocka upp de som hamnat på golvet.
Han flinar och går vidare.
Vid mjölken möts vi igen. Jag hade ställt min vagn på väg mot brödavdelningen. Jag plockar på mig 3 mjölkpaket och en yoggi och lägger ner dom i vagnen. Sen lägger jag ner kaviar. Lägger ner ost och soltorkade tomer. Så hör jag ett hummane bredvid mig. Det är mannen som vill ha tillbaka sin vagn. Jag tittar ner i vagnen. Det var hans vagn jag hade tagit. Problemet var att jag glömt då vart jag ställt min vagn. Jag tar upp mjölk, yoggi, kaviar, ost och soltorkade tomater och tackar honom för hjälpen för att han lagrat varorna i min famn och börjar letandet efter min vagn.
Finner den och går vidare mot brödavdelningen. Väl där börjar det som alltid börjar just där: Vilket bröd ska jag köpa med mig hem denna gången? Jag/vi har nämligen tröttnat på de sorter vi normalt sett brukar ha så jag står där en bra stund. Rör mig mellan brödhyllorna och tar någon ny sort och den vanliga sorten vi brukar ha och går till min vagn - som nu är borta!
Jag letar med blicken och ser mannen med min vagn som jag kännetecknat med en purjolök i abnorm storlek. Jag knackar honom på ryggen och hummar att det där är min vagn och jag vill ha tillbaka den. Han ser ner i vagnen och sen på mig och vi börjar skratta. Och jag får ett sånt där hysteriskt Alina-skrattanfall som inte går att hejda. Vi delar upp varorna mellan oss igen och under den tiden skrattar jag så tårarna sprutar. Vi konstaterar att vi faktiskt haft likvärdig inköpslista och han frågar om vi ska ha gäster i helgen. Ja, svarar jag skrattande. Vi önskar varandra lycka till i matlagningen och ställer oss i var sin kassa kö.
Och nu...hahahah...för en liten stund sedan gick jag ut för att hämta posten och vem får jag se då? Mannen - som kommer joggande på gatan utanför vårt hus. Han hajar till när han får syn på mig och snubblar över en av flickornas sparkcyklar. Jag hjälper honom upp och han flinar brett, undrar om jag möjligtvis hittat något avvikande i mina påsar igårkväll. Jag sa att ja, jag hade tydligen betalat hans linfrön, men det gjorde inget för de är goda att ha i yoggin. Han presenterade sig, önskade en trevlig helg och joggade vidare.
Så komiskt det kan bli ibland. Jag har aldrig sett honom innan, kanske kommer jag aldrig mer att se honom, men händelsen var kul och det gav mig ett gott skratt.
Det blev lite rullande av tomater och vi fick båda hjälpas åt att plocka upp de som hamnat på golvet.
Han flinar och går vidare.
Vid mjölken möts vi igen. Jag hade ställt min vagn på väg mot brödavdelningen. Jag plockar på mig 3 mjölkpaket och en yoggi och lägger ner dom i vagnen. Sen lägger jag ner kaviar. Lägger ner ost och soltorkade tomer. Så hör jag ett hummane bredvid mig. Det är mannen som vill ha tillbaka sin vagn. Jag tittar ner i vagnen. Det var hans vagn jag hade tagit. Problemet var att jag glömt då vart jag ställt min vagn. Jag tar upp mjölk, yoggi, kaviar, ost och soltorkade tomater och tackar honom för hjälpen för att han lagrat varorna i min famn och börjar letandet efter min vagn.
Finner den och går vidare mot brödavdelningen. Väl där börjar det som alltid börjar just där: Vilket bröd ska jag köpa med mig hem denna gången? Jag/vi har nämligen tröttnat på de sorter vi normalt sett brukar ha så jag står där en bra stund. Rör mig mellan brödhyllorna och tar någon ny sort och den vanliga sorten vi brukar ha och går till min vagn - som nu är borta!
Jag letar med blicken och ser mannen med min vagn som jag kännetecknat med en purjolök i abnorm storlek. Jag knackar honom på ryggen och hummar att det där är min vagn och jag vill ha tillbaka den. Han ser ner i vagnen och sen på mig och vi börjar skratta. Och jag får ett sånt där hysteriskt Alina-skrattanfall som inte går att hejda. Vi delar upp varorna mellan oss igen och under den tiden skrattar jag så tårarna sprutar. Vi konstaterar att vi faktiskt haft likvärdig inköpslista och han frågar om vi ska ha gäster i helgen. Ja, svarar jag skrattande. Vi önskar varandra lycka till i matlagningen och ställer oss i var sin kassa kö.
Och nu...hahahah...för en liten stund sedan gick jag ut för att hämta posten och vem får jag se då? Mannen - som kommer joggande på gatan utanför vårt hus. Han hajar till när han får syn på mig och snubblar över en av flickornas sparkcyklar. Jag hjälper honom upp och han flinar brett, undrar om jag möjligtvis hittat något avvikande i mina påsar igårkväll. Jag sa att ja, jag hade tydligen betalat hans linfrön, men det gjorde inget för de är goda att ha i yoggin. Han presenterade sig, önskade en trevlig helg och joggade vidare.
Så komiskt det kan bli ibland. Jag har aldrig sett honom innan, kanske kommer jag aldrig mer att se honom, men händelsen var kul och det gav mig ett gott skratt.
Kommentarer
Trackback
